Att man kan bli så glad över att få se ett dass...



Efter en dags downhillcykling så gjorde det fina vädret det mycket lättare att ta en träningstur ute på fjället. Tanken var att köra snabb stavgång från Högfjällshotellet och längs den asfalterade leden upp till vindskyddet på Köarskarsfjället. Fram och tillbaka blir det drygt 4 kilometer.

Väl på parkeringen, med stavarna i högsta hugg så kom jag ju på.. Det är ju uppför på vägen dit. Normalt sett så är det ju inga problem att gå men stigningen finns där. Med jämn rytm och 10-minuterstempo med solen i ryggen så skulle det gå som en dans. Nå.

Det gick som en dans men efter en dryg kilometer så nöp det bra i underarmarna och munnen var öppen som en bardval under jakten på krill. Ja ni kan säkert visualisera det hela. Här börjar leden faktiskt bli lite brantare men vetskapen om det hägrande målet där uppe gjorde turen fortsatt snabb.

Så, där borta i fjärran, där dyker dasset upp på höger hand. Att man kan bli så glad över den synen... För då vet man att vindskyddet bara ligger något hundratal meter längre fram. Spänsten i stegen återkommer, synen kommer åter och munnen har fått sitt behov av krill tillgodosett.



Väl framme vid vindskyddet sätter jag mig ner och njuter av vädret och utsikten. Hmm, det verkar som att vindskyddet har blivit renoverat sedan jag var här sist. Bra. Och alla de fyra tjärnarna är fyllda med vatten. Då är det inte så torrt i markerna ändå... Jag tar ett par bilder innan jag tar den sköna återfärden - utför...



Stefan Nicolaisen
Skrivet 2016-07-16

« Tillbaka       |       Till topps, bestefar!