En helt vanlig korsning, eller?



Den här dagen sken solen över Nybergsund. Jag stod vid bensinstationen i korsningen och njöt av lugnet medan jag väntade på min vän Thorbjørn Bakken. Några bilar passerade, människor träffades och tog sig tid att prata. Livet gick sin gilla gång. Butiken hade en jämn ström av besökare. Dumt att göra upp att vi skulle ses här minns jag att jag tänkte. Jag hade ju kommit söderifrån från Lutnes och hade lika gärna kunna svängt in till Landsjøåsen. Nåja, har man sagt en sak så håller man det.

Lika lugnt som det var idag var det inte här i april 1940. Det tyska sändebudet Curt Bräuer hade klockan 04.30 på morgonen den 9 april kallat till ett möte med utrikesminister Koht. Bräuer överlämnade ett ultimatum, ett maskinskrivet brev på 19 sidor. Kraven bestod bland annat i att det inte skulle göras något motstånd och att tyskarna fick full kontroll över bland annat fartyg i norska hamnar, kommunikation och militäranläggningar. Kravet blev avvisat efter ett kort rådslag i regeringen och det bestämdes att regeringen och kungafamiljen skulle flyttas till Hamar.

Ett extratåg avgick från Østbanestastionen kl 07.00 med kungafamiljen, regeringen och stora delar av Stortinget. Journalister fick reda på detta och spred nyheten snabbt. Tidigt på förmiddagen landade ett kompani med tyska fallskärmsjägare på förmiddagen landat på Fornebu flygplats i Oslo. Den tyske flygattachen i Norge, Eberhard Spiller, beslagtog ett par bussar och så var jakten i gång mot nordost.

Extratåget kom till Hamar strax efter klockan 11 och teatersalen Festiviteten rekvirerades som temporär stortingssal från klockan 13.00. Samtidigt blev det känt att Danmark hade annekterats med samma krav som Norge nyss hade avslått. Klockan 12 hade Bräuer skickat telegram till Hamar med anmodan om att ge upp motståndet.

Generalstabschefen Hatledal hade också sitt temporära kontor i Hamar och försökte få manskap av Överste Jensen att försöka stoppa tyskarna. Något manskap fanns inte tillgängligt utan Hatledal fick till slut tag i lensmannen (polismästaren) i Stange + två vägarbetare för att försöka spränga en bro mellan Strandlykkja och Espa där riksvägen passerar. De stod klara att spränga men hann inte få ordern innan tyskarna for förbi.

Ungefär samtidigt uttalade sig Vidkun Quisling i NRK att han hade bildat regering och övertagit styret av landet. Norska soldater fick order om att lägga ner sina vapen. Quisling var major, hade tidigare varit försvarminister och var nu partiledare för Nasjonal Samling.

Tidigare på dagen hade Quisling ringt sin vän Hiorth som var regementschef på Terningmoen i Elverum. Han presenterade sig som 'statschef' och bad Hiorth se till att kungen och regeringen blev arresterad. Hiorth följde inte den ordern. Istället kallade han in major Helset och kapten Hagtvedt för att ge dem i uppdrag att bygga avspärrningar vid Midtskogen och Sagstuen, väster om Elverum, för att kunna försvara Terningmoen. Elever på en befälskurs, frivilliga från den lokala skytteföreningen och arbetare helt utan vapenträning fick var sitt gevär och 40 skott. Tillsammans med 30 militärer skickades de till Midtskogen för att stoppa tyskarna. Totalt var de runt 90 man.

Halvåtta på kvällen var dagens andra stortingsmöte igång i Hamar då stortingspresident Hambro avbröt talaren och sa att ett extratåg till Elverum var framkört och borde avgå inom fem minuter. Då hade den ansvarige för telegrafen i Jessheim meddelat att tyskarna precis hade passerat på väg norrut.

På Elverums folkhögskola höll Stortinget sitt sista möte och då blev Elverumsfullmakten antagen. Den gav regeringen rätt att ta alla beslut som behövde tas medan kriget pågick. Stortinget upplöste därefter sig självt och kungafamiljen och regeringen fortsatte flykten när de fick veta att tyskarna var på väg från Hamar.

När tyskarna kom fram till Midtskogen runt klockan två på natten, hade kungafamiljen och de flesta av statsråden rest vidare till Nybergsund dit de kom i gryningen den 10:e. Bara utrikesminister Koht stannade kvar i Elverum då den tyska ministern för Norge, Curt Bräuer, hade aviserat att han ville komma dit frampå dagen.

Kampen vid Midtskogen pågick i drygt en timme. Då drog sig tyskarna tillbaka och Spiller hade blivit dödligt sårad. Han dog dagen efter på sjukhuset i Hamar. Tyskarna förlorade 3-4 man och ett stort antal sårade. På norsk sida fick några man lättare skador.

Den 10:e kom Bräuer till Elverum och krävde ett enskilt möte med Håkon. Kungen återvände till Elverum men avvisade att ha ett enskilt möte och krävde att utrikesminister Koht skulle vara närvarande. Även tre stortingsrepresentanter närvarade. Återigen krävde den tyska ministern fullständig kapitulation som han hade krävt av den norska regeringen dagen innan. Ministern krävde att Håkon skulle följa sin bror Christian X:s exempel i Danmark och abdikera samt utse Vidkun Quisling till norsk premiärminister. Håkon avvisade Bräuers krav trots de hot som framfördes mot Norge om han inte samtyckte, men han stod för att han inte kunde ta ett sådant beslut utan att rådgöra med sina ministrar.

Därefter återvände de till Nybergsund och tillbringade natten mot den 11 april på gården Hegg utanför Nybergsund.

På förmiddagen den 11:e sammanträdde Håkon med de övriga och diskuterade det ultimatum som han hade fått från den tyska ministern. Mötet var av naturliga skäl känsloladdat och kung Håkon sa att han kände det vara emot sin plikt som kung och det norska folket vilja att ge efter för kraven men att han skulle avgå om regeringen bestämde annorlunda. Efter ett par timmar tog regeringen beslutet att inte avgå vilket de meddelade ministern Bräuer som de fick tag på via telefon. De skickade även ut ett meddelande till det norska folket via NRK i Hamar där de upprepade sitt beslut om att inte tillmötesgå kraven lovade att Norge skulle göra motstånd så länge som möjligt. Radiosändaren i Oslo hade blivit övertagen av tyskarna redan den 9:e. Detta kallas för 'Kungens nej'.

Det tyska svaret lät inte vänta på sig. Ett par timmar senare kom tyskt bombflyg in över Elverum och en stund därefter (runt klockan 17.00) skedde samma sak i Nybergsund. Kungen, kronprinsen och regeringen satt då på Nybergsund Turiststation och åt middag. De lyckades mirakulöst klara sig oskadda genom snön till ett litet skogsparti nordväst om korsningen på bilden under den timme anfallet pågick. Det finns en berömd bild från flykten som ni kan kika på här. Däremot förstördes bland annat telefonväxeln, Samvirkelaget och skolan.

Natten till den 12 april fortsatte flykten i panik och delades upp i två följen. Kungen och kronprinsen var passagerare i en bil som försökte komma över till Sverige vid Drevsjö, även om kungen inte ville till Sverige. De blev dock avvisade av svenska gränsvakter. Till slut kom de till Otta den 14 april. Utrikesminister Koht med flera reste til Sälen där de bland annat träffade kronprinsessan och barnen. Via Tromsö kom de sedan över till England och var i exil till krigsslutet.

Bilden är tagen hösten 2004. Då var det Coop Marked som drev butiken medan den fram till 2016 drevs av Naerbutikken. Idag är den tyvärr nedlagd vilket är väldigt tråkigt... Förr köpte jag ofta min pultost här, oftast efter en trevlig pratstund i butiken med Heidi och Knut Magne. Undrar om jag ska be snällt på TINEs mejeri här i Nybergsund att få njuta av härligheterna på plats. Eller så fortsätter jag som idag även att stödja COOP i Østby och Ljørdalen. Det låter som en plan!

Tänk att en så stillsam bild från en korsning kan frammana en lång och våldsam historia....

Ett par äldre bilder från Nybergsund att kika på som avslutning...
Bild tagen efter bombningen 1940
Bild som visar korsningen från den gamla bron

« Tillbaka       |       Till topps, bestefar!