Djur & Natur

Däggdjur

Om vi börjar med skogens konung, älgen, så kan vi stöta på den lite varstans i Sälenområdet men framförallt i området mellan Synddalen och Hällaområdet. Detta gäller inte minst vintertid då tillgången på foder samt klimatet är gynnsammast där. Men, älgen rör sig över stora områden och du kan lätt stöta på den i stort sätt överallt nedanför kalfjället.

Rådjuret förekommer också i trakterna norr om Öjskogsfjället men har inte spritt ut sig lika mycket som älgen. Vintertid så stödutfodras rådjuren vilket kanske är en förklaring till deras ovilja att röra på sig.

Men, hur är det med björn och varg då? Ja, namnet Björnbäckdalen t.ex tyder ju på en tidigare förekomst av björn. Det finns björn i området som strövar omkring. Under hösten 1998 har även en kvot funnits för jakt av björn men om jag minns rätt så fyllde man den ej. Sommaren 1996 så uppehöll sig en björn vid golfbanan. Vi får betänka att det är knappa 10 mil till Orsa och dess stora björnstam. Vissa år så övervintrar nalle också, främst då i trakterna norr om Synddalen.

Vad gäller vargen så har den ju tidigare varit mer eller mindre utrotad i Sverige men kommit tillbaka på senare år. Det finns nu en stark vargstam i Värmland och även en flock i Trysils kommun. Debatten om vargens existens är högljudd och infekterad med en svartvit syn från båda sidor.

Vidare så lär det finnas en liten men fast stam av lo. Dessutom finns järv, räv, hermelin, mård, grävling och fladdermöss. Vad gäller lämlar så finns skogslämmeln representerad. Under riktiga lämmelår så kan vi även få se fjällämmeln under sina flyttningar. Det är dock sällan som det blir lämmelår.

Fåglar

Nu ger vi oss på fågellivet i Sälenområdet och jag skall genast erkänna att det här inte är mitt starka område. Men det hindrar mig ändå inte från att försöka beskriva vad som gömmer sig i skogarna för er... Nå, antalet fågelarter i Sälenfjällen är ganska så stort. De flesta av arterna finner du där vegetationen är riklig och framförallt där det finns vatten. Denna s k biotop finner vi främst utmed älvarna och de större åarna.

En del arter häckar i området och bland dem så kan vi nämna ljungpiparen som vi alla har hört när vi är ute och vandrar på kalfjället då den har ett tydligt "skrik". En annan bekanting är dalripan som vi också stöter på (och upp?) på kalfjället, men den finns också på sina ställen i skogslandet. Fjällripan som är väldigt lik dalripan till utseendet, finns såvitt man vet inte i Sälenfjällen.

Bland övriga arter kan nämnas hägern som du kan se längs Västerdalälven och Görälven om du har lite tur. Den tretåiga hackspetten finns också på vissa ställen, främst då kanske i Synddalen. I Synddalen finns också ett bestånd av rovfåglar som bivråk och duvhök men de finns även på andra ställen i skogslandet. Besöker du Öjskogsfjället så har du chansen att se tjäder, orre och järpe. De finns även på andra ställen men här finns de största populationerna, främst på den östra sidan. Det absolut mest artrika området är dock Hällaområdet som ju ligger lite utanför de trakter som jag beskriver i ledbeskrivningarna.

Flora

Hjortronblommor När det gäller floran så är inte Sälenfjällen särskilt artrikt vilket bl a beror på att berggrunden är mycket kalkfattig. Däremot så är området intressant då ett flertal växter här befinner sig på gränsen av sitt utbredningsområde. Men, innan vi ger oss i kast med växterna på allvar så kan vi kika lite på de olika vegetationszonerna som berör vårt område.

Sverige indelas växtgeografiskt i ett antal regioner och av alla dessa är det den norra barrskogsregionen, fjällbjörksregionen samt den lågalpina regionen som vi skall titta närmare på.

Växtgeografiska regioner

Den absolut största delen av Sälenområdet omfattas av den norra barrskogsregionen, populärt även kallad taigan. Här dominerar tall och gran mycket men björk, rönn och asp får även en liten plats i tillvaron. På många ställen i området så bildar taigan gräns direkt mot kalfjället men på några få ställen klämmer sig fjällbjörkskogen i mellan. De flesta utav områdets myrar ligger också i detta område.

Skog vid Orrhöa längs led 1 Fjällbjörkskogens utbredning är som vi nämnde ovan, mycket liten. Denna skogstyp är mycket vanlig framförallt i våra nordligaste delar av Sverige. Som vi hör på namnet är det de lågväxande, knotiga fjällbjörkarna som finns här, men även vissa inslag av rönn kan vi råka på. Några av de ställen där vi kan kika på fjällbjörken är norra sidan av Storfjället och den södra sidan av Stor-Närfjället.

Den tredje regionen är den lågalpina regionen, som upptar den nedre delen av kalfjället. Men eftersom Sälenfjällen inte är så höga så uppnår vi aldrig något annat än just den lågalpina regionen. Vegetationen på kalfjället påverkas väldigt mycket av snöbildning, fuktighet och vindförhållanden. På de ställen där vinden får härja fritt utan att marken får något skyddande snötäcke bildas den så kallade fjällkråkrisheden. Här klarar sig krypljung, ripbär, kråkbär och lingon. Om snön däremot får ligga kvar och täcka marken så erhåller vi en s k blåbärshed som har samma arter som den vindpinade heden men som även kan ha blåbär, lappljung, dvärgbjörk, olika mossor och lavar, främst kanske renlaven.

Utbredningsområden

Några av de växter som finns i området har sin nordliga eller nordvästliga respektive sydliga gräns vad gäller växtplatser vilket gör att området ändå är mycket intressant ur botanisk synvinkel.
Nordlig gräns Sydlig gräns
Backnejlika
Gökärt
Måbär
Krypvide
Ängshavre
Ripbär
Krypljung
Lappljung
Nordisk stormhatt
Fjälldunört
Vidare finns det ett flertal växter till som kan ha Sälenfjällen som sin gräns men den diskussionen tar vi inte upp här.

Fäbodvallarna

På de gamla fäbodvallarna är artsammansättningen en helt annan än i skogen runt om. Oftast räcker det med att gå in några meter på vallen för att antalet arter ska öka markant, oftast är det örterna som märks.

På de vallar som i senare tid har haft djur på vallen, Vålbrändan har ju fortfarande djur på vallen sommartid, så märks också en helt annan växtlighet. Framförallt så betas undervegetationen på träden av upp till en meters höjd. Ängar betas av och hålls efter men på bara 20 år så tar naturen igen allt detta och det är endast den öppna ytan och vissa växter så påvisar den kulturpåverkan som har varit på platsen. Några av dessa växter kan vara prästkrage och rödblära.

Trådlav

Lavar

Sälenfjällens skogar har stora förekomster av lavar, dels beroende på att skogen är ganska så gammal och dels tack vare den rena luften. På många ställen så finner vi skägg- och trådlavar, men på något ställe finns även den sällsynta varglaven. Ger vi oss upp på kalfjället så finner vi på nästan varje sten, den gröna kartlaven, som växer med cirka 1 mm per år.



« Tillbaka       |       Till topps, bestefar!