Led 12   Stora Moberget



Nu är det dags att bestiga Stora Moberget och det gör vi lättast genom att vi parkerar utanför bommen vid skogsbilvägen som leder uppför berget som utgår från vägen mot Stöten.

Utsikten från Stora Moberget mot N
Utsikten från Stora Moberget mot norr

Vi tar snabbt höjd och får efter en kilometer en härlig utsikt mot Norr där vi ser Stöten och en bra bit in i Norge. Riksgränsgatan ligger som ett rakt streck i terrängen.

Vi fortsätter uppför skogsbilvägen och får även härliga vyer åt väster. Nedanför oss så finner vi några gränsrösen som lyser gula alldeles i närheten.

När skogsbilvägen har svängt över i sydlig riktning så planar stigningen sakta ut. På vänster sida finns ett mycket stort kalhygge och där vägen gör en liten högersväng kommer en smal tallskogsridå ner från toppen. Här viker vi in och följer de stigliknande hjulspåren från skogsmaskinerna, uppför kalhygget.

Vy över Stora Moberget från Støa Fellesbeite
Vy över Stora Moberget från Støa Fellesbeite

Den otydliga stigen som vi följer viker snart av och vi får söka oss själva upp till toppen. I början av 1900-talet var toppen kal i samband med en större skogsbrand men har nu på senare år åter täckts av skog. Utsikten är begränsad på grund av alla träden. Tillbaka samma väg ner till skogsbilvägen.

Ola Hålla-hemmet

Väl nere på vägen igen ligger riksröse 123 A på den motsatta sidan och lockar, endast 100 meter ifrån vägen. Skogsbilvägen fortsätter sedan söderut i några hundra meter till och avslutas med en större vändslinga. Från vändslingan fortsätter vi i sydostlig riktning längs de gamla hjulspåren och kommer in på en stig som stadigt sjunker utför genom ett äldre hygge. Ungskogen har växt upp till ett par meters höjd och då det här är viltrikt område har man en känsla av att man är iakttagen.

Stigen svänger vänster nere vid ett jakttorn och tar oss in i skogen vid den spetsiga kanten av skogsskiftet. Här har man verkligen avverkat med linjal. En saltsten visar vägen och så går vi vidare i sydostlig riktning i cirka 250 meter genom den mycket lättgångna och öppna skogen. Vi ser ett mörkare område med lövskog och anar att vi snart är framme. Mycket riktigt, plötsligt kommer vi in på den gamla gårdens marker och möts av en frodig växtlighet jämfört med den mycket artfattiga och torra skogen utanför.

Stora Mobergets gård
Stora Mobergets gård

En gammal grund finns kvar med gavlarna i nord-sydlig riktning och i ena hörnet syns den raserade spismuren. I ostlig riktning ser vi en spännande stenmur och vi beger oss dit. Här syns det tydligt att en stig måste ha kommit från nordost och Björnbäckdalen, något som även syns på gamla kartor. Ju mer vi ser oss omkring, desto mer finner vi stenmurar och upplagda stenrösen runt hela vallen. Här och var finner vi även de sista resterna av gärdesgårdar, gamla plintar mm. Vilket slit och vilken odlargärning! Vem var då denna Ola Hålla som valde att bosätta sig på denna ensliga plats?

Först och främst var det kanske inte så ensligt som man kan tro. Gården placerades där stigarna gick ihop mellan Brunntjärnåsen i söder och Flatåsen respektive Björnbäckdalen i norr. Ole Engebretsen föddes 1827 i Bjørkholla. Han var skomakare och gifte sig 1859 med Pernille Hansdatter Løvberget, född 1836. Efter giftermålet får de barnen Ener, Olavus, Hans, Per Olaf samt August. Troligen byggdes gården runt 1866-1867 och år 1900 fanns föräldrarna samt de två yngsta barnen kvar på gården. Gissningsvis övergavs gården vid föräldrarnas frånfälle, dock senast under 1910-talet.

Runt östra sidan och tillbaka

Om vi går österut genom den gamla ingången i gärdesgården och letar lite, så finns det en gammal otydlig stig som leder ganska flackt längs Stora Mobergets branta ostsida. Förr i tiden gick den hela vägen bort till Stötenvägen men stora kalhyggen har gjort att det nu är svårt att återfinna stigen. Det går att gå den här vägen men det är en krävande vandring eftersom man gärna håller för mycket österut längs hjulspåren över kalhygget och hamnar nere på Stötenvägen istället. Stigen fortsatte sedan över mot Björnbäckdalen och ner till fäboden Rönningen som låg nere vid Björnbäcken. Detta var Stora Mobergets sommarfäbod.

Jag rekommenderar dock att vi fortsätter ner till skogsbilvägen som syns från vallen. Den bröts 2010 och går från det gamla hygget vid gränsen som nu används som bergtäkt och går på den södra sidan av berget hela vägen ner till Stötenvägen. Den följer vi norrut tillbaka till utgångspunkten.

« Tillbaka       |       Till topps, bestefar!