Led A   Högfjällshotellet - Källfjället



Den nedre portalen vid Högfjällshotellet, juni 2002
Den nedre portalen vid Högfjällshotellet, juni 2002

Leden börjar vid Högfjällshotellet där en informationstavla är uppsatt bredvid en portal. Vi går över vägen och genom nästa portal och har börjat vår vandring på Södra Kungsleden. Leden börjar direkt med en svag stigning uppför Östfjällets sydsida men det går lätt då underlaget är asfalt. Vänder vi oss om ser vi Storfjällets mjuka nordsida och skidbackarna tillhörande Högfjällshotellet.

Landskapet är öppet och vi vandrar över en rished med inslag av ljung här och var. Här och var finns det klungor eller solitära fjällbjörkar som lever ett hårt liv. På några ställen finns det vilbänkar. Tittar vi efter noga finner vi också att lågvuxna lavar trivs här. Efter cirka 1,5 kilometer korsas vår väg av leden som kommer från Köarskärshållet och som leder mot Flatfjället och Lördagsgraven (led 16).

På väg uppför Köarskarsfjället
På väg uppför Köarskarsfjället

Utsikten västerut från Köarskarsfjällets vindskydd
Utsikten västerut från Köarskarsfjällets vindskydd

Vi fortsätter dock en kilometer till och ser ett torrdass på höger sida. När vi passerar det har vi bara något hundratal meter kvar fram till Köarskarsfjällets vindskydd. Här uppe blåser det ofta men ett stort buskage kan ge lä eller så får man helt enkelt gömma sig bakom vindskyddet eftersom västvinden är den mest frekventa.

Namnet Köarskarsfjället kommer av ordet tjöar = tjäder. Västerut ligger också två mindre tjärnar och vi har en fin panoramavy i 270 grader från Sälfjället via Östra Kalven och Tandådalen, till Flatfjället och delar av Källfjället.

På väg utför Östfjället, september 2007
På väg utför Östfjället, september 2007

Nybyggd trappa på Östfjället, september 2007
Nybyggd trappa på Östfjället, september 2007

År 2006 grusades hela leden pga stort slitage vilket gör att den fortsatta turen är mycket behaglig att gå. Leden fortsätter mot norr och höjer sig sakta mot toppen av Östfjället. Härifrån vindskyddet ser det ut att vara betydligt brantare än det känns.

Östfjällsstugan, september 2007
Östfjällsstugan, september 2007

Uppe på höjden passerar vi några små vattensamlingar på vänster hand men de är svåra att se pga fjällbjörkarna. Här och var går vi över hällmarker och vi får en härlig vy norrut mot bland annat Horrmundsjön som blänker i fjärran. Östfjällsstugan är dock inte synlig än. Leden sjunker nu svagt och fjällbjörkarna blir fler och fler. Plötsligt möts vi av en trappa vid en liten brant. Denna byggdes också 2006 för att minska slitaget på leden. Känns lite märkligt men det fungerar alldeles utmärkt.

Efter en stund kommer vi ner till Östfjällsstugan som ligger vackert precis vid kanten av en av Östfjällstjärnarna. Stugan har kamin men saknar hjälptelefon. Det finns sopkärl och grillplatser men tyvärr är platsen ofta skräpig. Som plåster på såren brukar man hitta hjortron precis vid stugknuten.

Vid ledskiljet upp mot Källfjällets topp, september 2007
Vid ledskiljet upp mot Källfjällets topp, september 2007

Vy över Västra Östfjällstjärnen och upp mot Källfjället, lite vid sidan av denna ledbeskrivning, september 2007
Vy över Västra Östfjällstjärnen och upp mot Källfjället, lite vid sidan av denna ledbeskrivning, september 2007

Leden viker nu rätt västerut cirka 700 meter förbi Östfjällstjärnen (som kan vara uttorkade ibland). Delar av leden är spångad men det finns några partier som kan vara lite blöta. Därefter kommer vi till ett ledskilje. Här viker vi av norrut och tar oss de dryga 120 höjdmetrarna uppför Källfjället till toppen (903 möh) som är rösad. Vegetationen består främst av låg björkskog och ljung som blir glesare ju högre upp vi kommer.

Här uppe har vi återigen fina vyer, framförallt mot NO, mot de s.k. Hamrarna, en rad bergsklackar på östra sidan av Västerdalälven och mot Horrmundsjön i N. Vi kan också se Storvätteshågna, Nipfjället, Städjan, samt Hovärken och Sånfjället, de två sistnämnda i Härjedalen. Flatfjällets telemast känns nära och vi kan bara ana Lördagsgraven nedanför oss.

Källfjällsstugan, oktober 2005
Källfjällsstugan, oktober 2005

Leden är här mycket lättgången och nästan spikrak. Vi passerar mellan några mindre tjärnar innan leden sakta börjar sjunka. På toppen finns ett parti där heden domineras av renlav och islandslav, annars är ljungheden dominerande men på Källfjällets nordsida liknar den mest en torr mosshed. Den typen av mark brukar medföra att trädgränsen också blir lägre än normalt. Spridda förekomster av kråkbär och blåbär finns också.

En bit ner i sluttningen springer en bäck fram mot norr samtidigt som leden viker av lite åt höger. Tyvärr finns det en hel del körskador här uppe som förfular helhetsintrycket. Leden delar sig också i två en bit men går ihop längre norrut. Man följer dock ledkryssen naturligt. Sista femhundra metrarna ner till raststugan vid Källfjällets fäbodar går genom ganska gles och öppen tallskog. Stugan som är av den mindre typen, har hjälptelefon men ingen kamin.

« Tillbaka       |       Till topps, bestefar!