Flugsvamp vid Hökmoren Tjønna vid Nybergsund Åskväder över Storfjället På riksgränsen vid Våtdalsedan Sagmodammen

Bänk vid Stora Mobergets fd gård

Bänken vid det gamla boningshuset på Stora Mobergets fd gård
Bänken vid det gamla boningshuset på Stora Mobergets fd gård

I samband med årets Grensetrimmen i Støa så passade jag på att ta turen upp till Stora Mobergets fd gård som ligger på sydsidan av berget.

Det här är en av mina favoritturer och jag har varit här många gånger för att bara sitta och njuta. Den här dagen i början av september var det dock grått och regn. Fördelen med det är att bilderna blir bättre med mer färger.

Tanken har slagit mig flera gånger att här skulle det passa bra med en bänk och på sikt även en informationstavla om gårdens historia. Jag har tidigare fått löfte av Sven i Støa som gör bänkarna att placera ut dem på passande ställen. Även denna gång var det helt OK.

Det blev lite kånkande men bänken är ganska lätt så det är inga större problem. Jag hade redan innan planerat var jag ville placera den, på tunet utanför det gamla boningshuset. Frågan var dock om det skulle ligga något träd ivägen eller ej, om björken som har legat där i många år har ruttnat bort eller om den var kvar. Bänken kom på plats och så fick jag gå tillbaka till grusvägen en bit för att hitta sandsten att lägga under. Jag vill ju absolut inte röra något inne på området som är en kulturhistorisk lämning.

Jag har ju skrivit om gården tidigare och mer kommer framöver. I korthet så flyttade Ole Engebretsen och Pernille Hansdatter hit någongång runt 1866-1869. De gifte sig 1859 och fick först ett par barn i Norge. Per Olaf föddes här på gården den 10 juli 1869 och senare fick de även sonen August född 1876. Enligt folkräkningen år 1900 fanns föräldrarna samt de två yngsta barnen kvar på gården. Men, gården fanns då inte här. Låt oss reda ut det hela...

Från stigen strax söder om gården, upp mot toppen mot Stora Moberget
Från stigen strax söder om gården, upp mot toppen mot Stora Moberget

Stora Mobergets gård idag, omgiven av kalhyggen. Sorgligt på ett sätt men man får en bra överblick. Stigarna som gick åt olika håll är bevarade.
Stora Mobergets gård idag, omgiven av kalhyggen. Sorgligt på ett sätt men man får en bra överblick. Stigarna som gick åt olika håll är bevarade.

Troligen köpte de gården av Brus-Jan i Lövåsen på andra sidan berget. Men gården låg då cirka 300 meter högre upp på berget vid en kallkälla. Jag ska passa på nästa gång och se om det finns något spår av kallkällan eller liknande högre upp och slåss lite med älgarna som är talrika här. Tyvärr fick de problem med att de underjordiska bråkade och det blev så illa att man helt enkelt flyttade ner hela gården till dagens plats och då blev det lugnt. Förmodligen gjordes det under 1870-talet eller strax efter.

För att lösa vattenförsörjningen byggdes ett sinnrikt system med rännor och diken för att få ner vatten till den nya platsen då det inte fanns någon källa här. Långt in på 1950-talet kunde man fortfarande se lämningar efter konstruktionen. Vintertid var man dock tvungna att gå söderut ner till tjärnen vid Stormon cirka en kilometer bort och dra hem vatten på en kälke.

1904 emigrerade sonen Per Olaf till Amerika, till Minnesota om jag minns rätt. Den yngste sonen August jobbade under många år som anläggningsarbetare i Norge men flyttade efter kriget tillbaka till gränsområdet och bodde den sista tiden i Flermoen. Bilderna nedan är troligen tagna 1904 eller 1905 och är skickade som vykort till sonen i Amerika.

Ole och Pernille vid Stora Mobergets gård, troligen 1904 eller 1905. Bredvid anas en annan person, kanske den yngste sonen August?
Ole och Pernille vid Stora Mobergets gård, troligen 1904 eller 1905. Bredvid anas en annan person, kanske den yngste sonen August?

Stora Mobergets gård från söder, troligen 1904 eller 1905.
Stora Mobergets gård från söder, troligen 1904 eller 1905.

Gissningsvis övergavs gården vid föräldrarnas frånfälle men mer troligt en tid innan. Ole lär ha avlidit i Transtrand 1912. Byggnaderna har sedan flyttats genom åren och antingen blivit sportstugor på 1950-talet runt t.ex Närsjön, precis som stugan vid Janteheimet. Ett rykte säger dock att boningshuset blev den gamla Håkinkojan runt 1927, placerad en bit nedanför tjärnen vid Stormon där Gränsjaktlaget har sin jaktkoja idag. Ruinen finns kvar strax bredvid.

Att sitta här på bänken och filosofera, att bara lyssna på tystnaden och höra hur älgarna rör sig i krattskogen en bit bort. Jag kan inte se dem men de vet garanterat var jag är... samtidigt som man dricker en kopp kaffe och bara njuter... Det, mina vänner... Det är livskvalitet för mig.

Skrivet av Stefan 2022-11-11

« Tillbaka       |       Till topps, bestefar!