En tur till Köarskarsfjällets vindskydd

 

Från Köarskarsfjallets vindskydd mot Storfjällsgraven

Hmm, ska inte din hemsida handla om vandringar i fjällen och inte bara hålla till på en mängd obskyra ställen nere i skogen?

Jamen då får vi väl råda bot på det då...

Låt oss ta turen från Högfjällshotellet längs den asfalterade leden upp mot vindskyddet på Köarskarsfjället. Jag tror att detta är en av de mest frekventerade lederna i området, med stark konkurrens från turen till Stensjön och turerna till Storfjällsgraven.

Vi startar vid parkeringen och går under portalen och över fjällvägen. Här börjar den asfalterade leden som vindlar sig uppför Köarskarsfjällets västra sida. Direkt får vi en fin utsikt österut mot Lindvallen och Storfjällsgraven. Ju högre upp vi kommer desto bättre blir utsikten medan Högfjällshotellet försvinner ner och gömmer sig bakom fjällbjörkarna i dalen.

Till vänster ser vi Sälen Botaniska >> som startade 2020. En mycket trevlig upplevelse för både stora och små. Det finns mycket att titta på och för mig så kan en tur hit räcka som en utflykt.

Efter en dryg kilometer ansluter leden från Gammelgården och vi stannar till. Utsikten söderut är inte att klaga på och jag sätter mig gärna på bänken här i närheten någon minut eller fem bara för att njuta. Tittar vi norrut går leden spikrakt uppför. Det är brantare än man tror.

Så dyker dasset upp i sikte. Likt en energiinjektion spritter det till i kroppen för när vi passerar dasset, ja då är det bara 300 meter kvar upp till vindskyddet.

Väl uppe vid vindskyddet har man en fantastisk utsikt västerut och söderut. Vindskyddet är av förståeliga skäl vänt så att man får utsikten västerut men min uppfattning är att vinden oftast kommer från väster. Det har hänt flera gånger att jag har fått sätta mig bakom vindskyddet för att få lä från den hårda vinden.

Från Köarskarsfjallets vindskydd västerut mot tjärnarna och Tandådalen

Tjärnarna, jag brukar räkna till fyra, är för det mesta vattenfyllda men jag har varit med om att de faktiskt har varit helt uttorkade.

Utsikten ja, visste ni att det har funnits en gammal vaktpostering här uppe? I samband med unionskrisen 1905 så fanns ett värn med gluggar mot Norge för att hålla koll ifall fienden skulle göra ett anfall. Nu gick det lyckligtvis inte så illa men situationen var ytterst spänd och det var många i gränstrakterna som kände sig illa till mods när man plötsligt stod inför risken att strida mot sina vänner och grannar.

Själva värnet har jag letat efter över fjällsidan flera gånger. Jag har inte hittat det än. Möjligen kan det ha legat uppe vid den högsta punkten bland de få fjällbjörkarna. De har då lyckats slå rot, fått lite lä och kanske täckt över det stenröse som förmodligen är kvar.

Här vid vindskyddet blir man sittande, länge... Att lägga sig i den ganska sterila terrängen en bit ifrån vindskyddet och kika igenom en liten ruta av markvegetationen är givande. Kartlavens vindlingar kan man också fördjupa sig i. Allt ackompanjerat av en korvbit och en kopp kaffe. Det mina vänner, det är livsnjutning...

På väg mot Köarskarsfjallets vindskydd där vi ser ovädret som kommer norrifrån. Juli 1999

För många år sedan tog vi turen med barnvagn upp till vindskyddet. Vädret var bra men molnskärmen på bilden ovan manade till eftertanke. Vi var dock inte så långt ifrån vindskyddet men det blåste hårt och min känsla var att det där var ett rejält oväder som kom fort. Vi tog därför en betydligt kortare rast än tänkt.

På vägen ner mötte vi många vandrare som gick synnerligen lätt packade. Inte ett förstärkningsplagg i sikte där inte. Själva ökade vi takten rejält och de sista 500 metrarna halvsprang vi ner till ICA Toppen. 100 meter innan vi var framme öppnade sig himlen i en magnifik regnstorm. Nå, det gick ingen nöd på oss men vi tänkte på de stackare som oskyddade var ute på fjället med småbarn utan förstärkningsplagg. Nå, inget vi kunde göra något åt.

Jag tog den raska språngmarschen ner till Högfjällsbyn där vi bodde den gången för att hämta bilen. Det var svårt att se vart man skulle gå, så häftigt regnade det. På väg tillbaka med bilen såg jag några som hade vänt och de såg väldigt ömkliga ut. Jag tror dock att det gick bra för alla men det lär ha varit en uppfriskande upplevelse. Kontentan blir att alltid vara beredd på dåligt väder, hur bra det än ser ut när man startar turen.

Skrivet av Stefan 2021-09-18

 

« Tillbaka       |       Till topps, bestefar!