En tur till Korskälla och Dritränn
Idag bjuder jag på en ny tur. Inte heller denna gång är vi i Sälen och Trysil men jag lovar att det här är den sista 'utflykten'... Kanske... Samtidigt så är det en intressant tur och har självfallet med nästa bok att göra.
Vid gränsrannsakningarna på 1200-talet som omnämns först Suindebud eller Somðrbud längs den gamla pilgrimsleden Romboleden. Före pilgrimerna var detta en gammal handelsled och Olav den helige lär ha gått här söderut redan runt år 1020. Han flydde från Nidaros (Trondheim) i Norge till Köping där han fick låna båtar för att ta sig till Novgorod i Ryssland.
Några år senare var han redo att återta sitt land men dödades vid slaget i Stiklestad år 1030. Strax efter började vittnesmål komma om hans helighet.
Längs Romboleden fanns också enkla övernattningsstugor för pilgrimer och de kallades själastugor. Det berättas att det ofta var munkar som levde utmed Romboleden, som erbjöd boende och som ibland också fungerade som vägvisare. Eftersom Korskälla låg så avsides i ett väderutsatt område kan man utifrån namnet '-bud' ana att någon form att ytterst primitivt skydd har funnits här men som är borta sedan länge.
Romboleden som sagt, när man kom upp i norra Dalarna så gick leden norrut genom Älvdalen och Rot och vek sedan svagt åt nordost upp till Svartbergs fäbodar. Härifrån fortsatte leden rakt norrut fram till Dritränn och Korskälla för att sedan vika av åt nordväst mot Lövnäsvallen och Lofsdalen. Namnet Korskälla dyker upp i skrift redan år 1403 som ett riksgränsmärke.
Korskälla, Härjedalen i bakgrunden
Det som är intressant är att källan aldrig fryser och det lär genom åren ha funnits ett flertal träkors här. Sedan 1644 hör dock både Särna och Idre till Sverige, eftersom området helt enkelt glömdes bort vid freden i Brömsebro år 1645. Det var Öresundstullen som var viktigast. Idag är platsen gränsrå mellan Älvdalen, Mora och Härjedalens kommuner.
Raststugan vid Korskälla
Ett hundratal meter bort finns en trivsam raststuga med två britsar och här är det skönt att sitta i solen och njuta. Ett dass finns i närheten och vatten tar man från Korskällan men vattenrening rekommenderas! Kamin finns. Älvdalens hembygdsförening brukar se till att det finns ved. Men, låt oss ta det från början och se hur vi kommer hit.
Trollbäckskojan vid Rällan
Lättast är att köra förbi Älvdalen och i Rot följa vägen mot Sveg och Lillhärdal. I Jöllen svänger man vänster över bron och stannar till för att se att inte skjutfältet har några besöksrestriktioner. Normalt är det dock inga problem sommartid. Vägen fortsätter norrut via Sugnet och förbi Nedre Rälldalen till rastkojan vid Rällan. Här parkerar vi bilen och tar på oss stövlar eller rejäla kängor. Jag ska förklara varför strax.
Raststugan vid Dritränn
Författaren vid Dritränn
Vi går nerför backen till flottardammen som passeras. Leden är ganska lätt att gå med spänger här och var över de blötaste partierna. Det går svagt uppför och när vi börjar närma oss Dritränn efter en dryg kilometer tilltar stigningen. Efter en stund kommer vi in på den gamla fäbodvallen och följer stolparna fram till raststugan. Denna ägs av Försvarsmakten och har 8 sovplatser. Kamin finns. Dass och vatten finns i närheten. Källan ligger ett hundratal meter norrut.
Nu kommer vi in på Romboleden och stigen är lätt att gå med gula och röda markeringar. Här och var passerar vi lite blötare partier men spängerna är i bra skick. Men så blir det problem. För när vi passerar Dritrännbäck (egentligen två mindre passager) så försvinner stigen. Ledmarkeringarna är kvar men vi kommer ut på en lutande myr och det går uppför. Har det regnat en hel del som när vi gick här blir det väldigt blött.
Hängmyren söder om Storhäden. Älgtornet till vänster
Ni vet ju hur det är att gå i blötmyr och dessutom uppför, det är tungt. Dessutom fick min högra känga för sig att ge upp och släppte baktill vilket gjorde att för varje steg så kom en kaskad med vatten upp i rumpan, över ryggsäcken eller i håret. Ett tungt parti och dessutom har en del markeringar försvunnit ute på myren. I bra sikt är det dock inga större problem att se vart man ska. Ett älgtorn finns mitt ute på myren att sikta mot.
Till slut når vi fast mark igen på den sydligaste utlöparen av Storhäden men det fortsätter att gå uppför. Nu finns det dock en stig att följa igen och vi får en fin fjälltur. Vid den högsta punkten viker leder åt höger och det går sakta utför ner mot Korskälla. Här får vi en välförtjänt vila.
Lagning av känga vid Korskälla
Kängorna ja... De har gått till de sälla jaktmarkerna nu. När jag tänker efter var det nog en 3-4 år sedan mina förra kängor la av fast då vid Kvillkojan på precis samma sätt. Här var det fem kilometer i blötmyr som skulle lösas. Sagt och gjort, med en kopp kaffe, elastisk binda och eltejp så gjorde jag en provisorisk lagning. Samtidigt såg jag att även vänsterkängan visade tecken på samma problem så den fick en omgång med eltejpen den också.
Hemfärden gick bra. Lagningarna höll och jag försökte att gå lite försiktigt för att få det att hålla. När vi gick nerför myren kom regnet och lite motvind men det var ju bara att klä sig lite mer. Däremot var turen ner från Dritränn till Rällan värre för eltejp och lutande spänger blir en väldigt hal kombo. På flera ställen fick jag gå på skrå för att inte åka omkull men det gick bra. Låt oss sammanfatta det hela med att det var skönt att komma tillbaka till bilen igen och få på sig torra strumpor och ett par mjuka skor.
Sammanfattningsvis en fin tur som jag rekommenderar men det blir lättare om det har varit torrt en längre tid.
Skrivet av Stefan 2024-07-11