Ejskogsfjället - Synddalen
Nu ska vi ge oss ut i ett av Sälenfjällens finaste områden; Ejskogsfjället och Synddalen. Det ska dock genast sägas att det här är en mer krävande tur eftersom det är många backar, stigarna är bitvis svåra att följa, vi ska göra ett par vad och vi kan stöta på vilt. Utsikten och avskildheten är fantastisk.
För att gå denna led finns det flera alternativa startplatser som Backtäkten, Nytäkten eller Myrflodammen. Jag har valt Ejskogsfjällstäkten (parkering) som utgångspunkt, främst för att få avsluta turen med den härliga vyn uppe på Ejskogsfjället som avgränsar området åt nordost med en brant granbevuxen sluttning som syns vida omkring.
Norra delen av Ejskogsfjällstäkten
Ejskogsfjällstäkten – Synddalen
Vi parkerar bilen vid de södra fäbodstugorna och följer skogsbilvägen som sjunker i en brant backe utför. Utsikten är fin västerut samtidigt som det är alldeles tyst omkring oss. Norrut har man öppnat upp terrängen under 2009 och man ser den norra delen av fäboden och får en fin vy norrut mot Näsfjället. En bit ner i backen delar sig skogsbilvägen i två. Vi väljer den högra (västra) vägen och njuter av utsikten där skredet på Synddalskläppen fångar vår uppmärksamhet.
Skredet på Synddalskläppen
Ett stort snöskred på Synddalskläppens östra sluttning i början på 1950-talet drog med sig all skog på ett 8-10 hektar stort område och för att kunna ta hand om allt virke som fälldes byggdes vägen nere i Synddalens botten. Det kala område som uppstod har till stor del återplanterats, främst med gran, men man kan se att skogsgränsen i skredet är sänkt jämfört med skogen på sidorna. I det gamla skredet gick i slutet av 1980-talet ett nytt skred som denna gång drabbade en några hektar stor yta. Många träd är dessutom knäckta av toppbrott på grund av snötyngden.
När vi kommer ner till den röda jaktkojan vid Syndån kan en kort avstickare bakom huset ner till Syndån vara intressant för mittemot jaktkojan på nordsluttningen av Synddalskläppen rinner en bäck där den avslutande delen stupar brant ner i Syndån. Vid mynningen i ån har en nipa bildats. Höga smältvattenflöden har gjort att Syndån delvis har eroderat fram höga strandbrinkar och bitvis är stranden ängslik.
Ejskogsfjället nerifrån Syndån
Vi fortsätter nu Synddalen söderut på en härlig lättgången gammal körväg med höga granar runt om oss fram till det första vadet över Syndån. Det här vadet är stöveldjupt men det kan vara klokt att redan nu förbereda sig med regnbyxor som tejpas nertill eftersom det kommer fler vad om en stund. En stav gör färden över betydligt stadigare.
Lättgånget längs Syndån
Den härliga lättgångna körvägen fortsätter vidare in i den trånga dalbotten längs Syndån. Efter cirka 10 minuters underbar vandring kommer vi fram till nästa vad som är aningen djupare än det första. Tittar vi uppströms ser vi mängder av kullfallna träd som har blivit riktiga brötar, förmodligen en kombination av höga smältvattenflöden och hårda vindar. Bästa vägen är rakt över till stigens fortsättning på andra sidan.
Vy mot Ejskogsfjället vid det andra vadet över Syndån
Strax efter kommer vi till det sista vadet som är ungefär lika djupt men bredast av de tre. Bästa vägen är återigen mitt för stigarna men om man tycker att det är för djupt eller stritt vatten kan man backa lite och följa den vänstra strandkanten något hundratal meter. Där finns ett kullfallet träd som man med lite balansakter och försiktighet kan använda för att ta sig torrskodd över till ön i mitten. Den återstående delen till andra sidan är kort och går lätt. Här finns även resterna av ett par gamla skogshuggarkojor.
Nu övergår den lättgångna körvägen till en stig i en brant backe samtidigt som vi börjar avlägsna oss lite från Syndån som rinner djupt nedskuren under oss. Stigen blir mer otydlig och efter en dryg kilometer måste vi vara uppmärksamma. Plötsligt försvinner stigen och vi står bland översilat gräs och myrliknande terräng och plumsar mellan tuvor. Stigen har strax innan vikt av åt höger brant uppför mot myrarna. Är det blött ute tror man nästan att man går i en liten bäckfåra men något enstaka band visar att vi är på rätt väg. Det är lättast att se var det verkar vara öppningar i skogen, där går oftast stigen.
Litet forsparti i den övre delen av Syndån
En halv kilometer senare vrider leden åt vänster i rakt sydlig riktning och vi passerar myrarna på de smalaste partierna. Stigen är dock otydlig här så man får ofta söka sin väg själv eftersom det är svårt att hitta referenspunkter i terrängen. Resterna av en gammal ängslada fungerar som fångstarm och kommer vi hit är det klokt att vika åt höger och uppför. Efter den andra myren blir marken torrare och vi är strax framme vid Synddalens fäbod. Utanför fäbodvallen slår vi oss ner för en välförtjänt rast.
Del av Synddalens fäbod från stolpe 1316
Synddalen – Ejskogsfjället
Nu fortsätter vi till leden som vi ser till höger mot stolpe 1316. Den följer vi nu till vänster, över broarna och de tre kilometrarna bort till Källfjället och raststugan. Se beskrivning under Källfjället – Närfjällsstugan >>.
Källfjällsstugan
Från Källfjällets raststuga går vi mot nordväst ett par hundra meter ner mot myren. Enstaka snitslar visar vägen. Väl nere vid myren är det snitslat vilken väg som man går över på bästa sätt.
På andra sidan myren blir stigen lättgången och stigningen är ganska snäll. Är vi här på hösten har jaktlaget snitslat stigen upp till ett stort antal älgpass. På några ställen får man se noga efter vart stigen tar vägen då den går över berghällar men det brukar ge sig. Det finns en ödslig namnlös tjärn på höger hand som fungerar som riktmärke, men det är lätt att hamna för långt västerut vid en myrpassage. Stigen är svår att skönja på andra sidan, samtidigt som det finns flera korsande djurstigar i olika riktningar.
Tjärnen på Ejskogsfjällets sydsluttning. Foto: Martin Neunherz
Nu har vi kommit upp på den första platån och efter tjärnen har vi åter en härlig vandring bland fjällbjörk och mattor av olika lavar, främst renlav, men även krypljung och ripbär. Till slut har vi kommit förbi träden och får en underbar utsikt över Synddalen och Synddalskläppen. Samtidigt ser vi också att vi ska tappa lite höjd för att nå upp till den högsta platån på fjället. En liten tjärn passeras en bit bort på höger hand, därefter påbörjas stigningen uppför.
Uppe på Ejskogsfjället med utsikt norrut över Synddalen
Stigen är till största delen lätt att följa och det är lättvandrat. Landskapet öppnar nu upp österut och vi ser långt, väldigt långt. Horrmundsjön syns i fjärran och vid god sikt kan vi skönja Städjan i Idrefjällen. Här uppe kan vi gott kosta på oss att välja egen väg för stigen håller sig mer inne bland björkarna. De avslutande tvåhundra metrarna till högsta platån och det vackra röset går dock helt öppet, enbart mindre snår och några enstaka träd orkar hålla stånd i det hårda klimatet.
Uppe på Ejskogsfjället mot den högsta toppen. En liten tjärn ligger bredvid stigen mellan de två topparna
Från Ejskogsfjället ser vi skogsbilvägarna norrut. Bilden tagen strax före den branta nedstigningen börjar
Utsikten norrut är härlig och vi ser hur skogsbilvägarna upp mot Görälven skär sår i skogslandet. Fäboden Ejskogsfjällstäkten är inte synlig härifrån och vi kan bara ana vilken utförslöpa som väntar. Stigen är lätt att hitta och viker snett åt höger och det börjar gå rejält utför på en gång. När vi når trädgränsen tilltar lutningen och det är jobbigt för fötter och knän. Leden följer en gammal bäckfåra som bildar en naturlig väg. Träden står nu tätt, det är mörkt och trolskt och stannar vi till och tittar så belönas vi med fantastiska formationer som träden har gjort genom åren.
Strax innan det blir som brantast och tätast så skiljde sig tidigare stigen åt. Snitslarna visade vägen i en mer västlig riktning på grund av att kraftiga stormar hade fällt mängder med träd. Stigen är numera röjd och följer gränslandet mellan barr- och björkskog och leder ganska rakt ner mot den västra delen av fäboden och vår utgångspunkt.
Delar av den stormfällda skogen på Ejskogsfjällets norra sluttning
Alternativ väg
Den ursprungliga stigen går genom ett stort område med stormfällda träd som är lite otäckt och rejält bökigt men spännande att gå i. Den försvinner in under brötarna och vi får leta oss ner själv den sista biten som är mycket sank på sina ställen. Stigen går inte att finna längre. Det stormfällda området gör att man lätt hamnar för långt österut men skogsbilvägen fungerar som uppfångare som leder oss tillbaka till fäboden. Går vi norrifrån uppför sluttningen så är det snitslarna som gäller.Anslutande leder
Vid Synddalen kan man följa Södra Kungsleden västerut mot Kläppenskjulet samt följa de gula ledkryssen söderut via Lördagsgraven mot Gruven.Vid Källfjällsstugan kan man gå via fäboden och österut ner till Backtäkten eller mot sydost till Nytäkten. Framförallt det senare alternativet (Nytäkten) kan vara en lämplig startpunkt för turen om man vill. Dessutom fortsätter Södra Kungsleden söderut över Källfjället mot Östfjällsstugan.
En annan intressant startpunkt för turen är att gå från Myrflodammen till Synddalens fäbod och fortsätta därifrån.
Senast uppdaterat av Stefan 2023-12-02
Ledfakta
Avstånd
13 km
Höjdskillnad
+ 230, - 230
Karta
Länk till karta över leden >>
Mer om Ejskogsfjällstäkten
Skogsbilvägen som vi går på är dragen rätt igenom fäboden där en del av husen är förfallna. För ett tiotal år sedan öppnades fäboden upp genom att skogen norrut fälldes.Granen dominerar men både asp och sälg finns här och var. I fäbodens nordöstra hörn ska det stå en gammal fäbodtall med ristningar i.
Norr om fäbodvallen ligger myren Ejskogsfjällskölen som är lite ovanlig eftersom den är en s k sadelformad myr. Den högsta punkten (cirka 540 m ö h) utgör vattendelaren och föder bäckar i både västlig och östlig riktning.