Vasaloppsleden
Vasaloppsleden är lite mer än 90 km och går från Berga By till Mora och följer till största delen Vasaloppets sträckning. Längs leden finns nio övernattningsstugor på åtta olika ställen och elva rastskydd. Dricksvatten finns vid eller i närheten av såväl övernattningsstugor som rastskydd. Det är i princip gratis att övernatta i kojorna, men förvaltarna vädjar om en frivillig ersättning på 100 kronor per natt och person, vilket är en mycket rimlig kostnad som går till underhållet av leden. Ungdomar under 17 år bor gratis. Betalning sker via Swish, nummer 1231960384, mottagare Stiftelsen Vasaloppsleden.
Leden är märkt på stolpar med orange topp och ’Gustav Vasa’-symbol och på de platser där stolpar saknas är det orange band runt träd och lyktstolpar som gäller. Det finns mängder av spänger utlagda över de blötaste partierna men stövlar är att rekommendera.
Stugorna består av åtta bäddar med plastöverdragna skumgummimadrasser, kamin samt bord och bänkar. Den mindre stugan vid Sundetkojorna har enbart fyra bäddar. Det finns osågad ved utanför stugorna och självfallet ser vi till att såga upp motsvarande vedmängd som vi har använt.
Det är klokt att ta med sovsäck, toalettpapper, tändstickor, tallrik, bestick, kokkärl och något att diska med. Ett par gympaskor, ett ljus och en kåsa kan också vara bra att ha. Det är förbjudet att röka eller att ha husdjur i stugorna på grund av allergirisken.
Möjligheten till inköp längs leden är begränsad, det finns affärer i Transtrand och Mora samt en obemannad butik i Evertsberg (som är öppen dygnet runt). Bygdegården i Evertsberg serverar fika på onsdagar. För dig som fiskar så krävs fiskekort längs hela sträckan och fiskekorten köper du i turistbyråerna.
Berga by – Skärlokskojan
| Avstånd | 18 km |
| Höjdskillnad | + 160, - 40 |
| Svårighetsgrad | Medel |
| Lämplig för barn | Nej |
Leden startar vid Vasaloppsstarten, korsar riksväg 71 och stiger upp i skogen. Därefter viker leden av till vänster in på den gamla banvallen och passerar Tjärnhedens idrottsplats med sin badanläggning. Framme vid den kända backen i Åsen går leden uppför och gör gemensam sak med skidspåret uppför de branta backarna. Leden är naturligt nog bred här och vi går på antingen stenkross eller täckflis.
Vasaloppets högsta punkt 528 möh
På högsta punkten finns en stor skylt som berättar att vi har nått 528 meter över havet. Här är det grusväg och lätt att gå. Strax efter delar sig sommarleden och Vasaloppsspåret. På vintern skidar man i en båge längre norrut och når efter fem kilometer från starten de så kallade Sprängsbackarna, ett kuperat parti med tät granskog, kullfallna träd och höga myrstackar.
Fågelbäcken
Vandringsleden sjunker först ner till Fågelbäcken och tar sig genom ett kuperat kalhygge och ett rätt intressant landskap där stigen vindlar sig bort till en skogsbilväg strax norr om ett grustag. Här går vi rakt över och fortsätter österut.
Vid Völån finns Vallmyrsätras slogbod som passar bra för en rast. Här dämde man förr upp vatten över myren för att få gräset att växa bättre för att sedan låta myren torka ut. Vinterleden korsar vår väg och terrängen blir mer kuperad längs Völsjöns sydsida. Därefter når vi fram till en grusväg som vi följer. Nästan direkt kommer vi till en T-korsning där vi tar vänster och strax efter belönas vi med en iordningställd kallkälla som kommer väl till pass. Här finns bänkar och en liten informationstavla.
Smågankojan
Den avslutande dryga kilometern fram till den rödmålade Smågankojan är lättgången och vacker mellan sjöarna. Själva stugan användes fram till 1947 och är en gammal skogshuggarkoja med eldpall mitt på golvet och torkram i taket.
Smågankontrollen
Leden fortsätter vidare längs västra sidan av Smågansjön. Här kan det vara trevligt med en avstickare till Vasaloppskontrollen Smågan något hundratal meter norrut. Om jag minns rätt finns det torrdass här också samt möjlighet att fylla på vatten men det måste jag kolla nästa gång. Därefter fortsätter vi förbi ett antal fritidshus österut. Det går uppför och vi kommer ut i ett stort myrområde med en hel del skogsholmar. Det är dock lättgånget eftersom spänger hjälper oss långa sträckor.
Efter en kort sträcka med grusväg kommer vi till nästa slogbod. Nu blir leden torrare men det går istället uppför. Leden blir mer lättgången med vacker ljunghed och en skylt berättar att vi har nått upp till 520 meter över havet och att övernattningsstugan hägrar i närheten.
Den sista biten fram till etappmålet Skärlokskojan ger vackra vyer och en avstickare till sjön Boggbodskärlok ger både vatten, badmöjligheter och vacker utsikt västerut mot Sälenfjällen.
Skärlokskojan – Rosttjärnkojan
| Avstånd | 16 km |
| Höjdskillnad | + 120, - 200 |
| Svårighetsgrad | Medel |
| Lämplig för barn | Ja |
Kontrollen i Mångsbodarna
Nästa etapp inleds med en utförslöpa ner till de små tjärnarna Slånden och Sländan och fortsätter ner genom Mångsbodarnas naturreservat. Det gamla vattendrivna sågverket är det första vi ser. Skvaltkvarnen ligger strax nedanför och de övriga minnena från fäbodtiden gör att man lätt blir kvar, för det finns mycket att beskåda. Här finns också en slogbod att ta rast i. Leden fortsätter sedan längs vägen som går till stenbrottet fram till Vasaloppskontrollen. Här kan man fylla på vatten om man vill.
Sommar- och vinterleden tar nu avsked från varandra för ett tag. Efter att ha gått över ett par lättgångna ängar viker vi vänster in på den gamla fäbodstigen. Vi går längs en mycket vacker stig på historisk mark. Här har kungar och annat högreståndsfolk minsann vandrat genom århundraden. Landskapet är öppet med ganska många hyggen.
Mangsolav
Det finns minnesmärken här och var som berättar en god historia för oss längs vägen. Ett sådant är ”Mangsolav” en knapp halvtimmes vandring öster om Mångsbodarna. Här lär kung Carl XI ha passerat år 1686 och milstenen är placerad två gamla mil från Evertsberg. På spikarna på framsidan av milstolpen har man enligt traditionen hängt blomster från Vanåns stränder.
Kyrkan
”Kyrkan” består av två stora kantiga stenblock där det ena är kyrkan och det andra är klockstapeln. Det vänstra stenblocket är kluvet itu och det går att passera igenom.
Bordet
”Bordet” som ligger parallellt med den gamla vägen till Evertsberg är en flat stenhäll med mängder av stenar ovanpå. Enligt traditionen skulle man lägga några stenar, ’bullarna’ när man går förbi för annars blev det inget gott år. Med tanke på mängden stenar som måste ha lagts här genom åren så borde antalet vara mycket större eller ligga utspridda runt omkring.
Tennängskojan
Nu viker stigen av söderut och går i ett kuperat landskap fram till bron över Vanån. Här kan det vara rejält blött vid mycket regn men det är kort bit kvar fram till den fina Tennängskojan. Vatten tar man i Vanån eller så kan man faktiskt använda pumpen som finns på tomten mittemot. Tennäng är ett riktigt köldhål på vintern och även här finns det mycket intressant att se.
Vi går vidare över Tennänget och korsar Tennån på ytterligare en bro. Tennån och Vanån har för övrigt sitt sammanflöde cirka en kilometer längre nedströms. Leden går sedan till största delen tillsammans med vinterspåret och vi får ta det lugnt här för Risbergsbacken är en rejäl stigning, sommar som vinter. Mitt i backen korsar vi Tennådalsvägen och här lär Gustav Vasa också ha rastat.
Risberg är också en trevlig fäbod med många fina stugor och gärdesgårdar. Vi fortsätter genom fäboden och kommer fram till den lilla Rosttjärnen. Här finns en iordninggjord badplats med bänkar på en liten brygga och en slogbod bredvid. Utloppet från tjärnen har ett litet vattenfall där man med lite god vilja kan duscha lite. Kallt, men en upplevelse.
Rosttjärnskojan
Rosttjärnskojan ligger på en liten höjd strax bredvid och här slutar vår etapp. Stugan låg förut längre fram vid en bäck men eftersom en del tyckte att platsen var ett mygghål så tog ledskötaren helt sonika och monterade ner stugan del för del och flyttade den hit istället.
Rosttjärnskojan – Axikojan
| Avstånd | 20 km |
| Höjdskillnad | + 100, - 160 |
| Svårighetsgrad | Lätt |
| Lämplig för barn | Nej |
Från Rosttjärnskojan är det bara ett par hundra meter fram till Vasaloppskontrollen och vi fortsätter av bara farten längs det breda vinterspåret ett par kilometer, bitvis parallellt med länsvägen fram till slogboden vid Kalvtjärn.
Strax efter delar sig vinter- och sommarleden och vi går nästan två kilometer söder om vägen genom småkuperad terräng mestadels genom skog. Därefter korsar vi vägen igen och finner på vinterspåret som vi återkommer till strax. Fortsätter vi rakt fram ut på udden kommer vi till den gamla skogsstationen Sundetkojorna (åtta respektive fyra bäddar). Det mindre huset närmast sjön uppfördes 1921-1922 och var en bostad för skogsförmän och skogvaktare. Det större huset ersatte en äldre eldpallkoja och byggdes i mitten av 1940-talet. Läget är utsökt mellan Västersjön och Mellansjön och på bryggan vill man gärna sitta och njuta.
Leden fortsätter därefter längs vägen cirka två kilometrar. Vinterspåret sticker av norrut efter halva sträckan. Trots att vi går längs vägen så är det en mycket vacker sträcka med sjöar på båda sidor. På höger hand ser vi en lockande badplats dit vi kommer efter en stund. Här finns rastplats och omklädningsrum, bryggor och hopptorn. Stigen fortsätter nu uppför genom skogen på en lättgången grusväg nästan hela vägen fram till Evertsberg. På ett ställe genar stigen längs kanten av en äng innan vi korsar vägen. De sista trehundra meterna går längs grusväg och så viker vi in vid Vasaloppskontrollen och går under portalen. Nu är halva sträckan gjord!
Vi fortsätter genom Evertsbergs idylliska by och passerar klockstapeln och det rödmålade kapellet som uppfördes år 1750. Ett besök här rekommenderas starkt. Inredningen av kapellet är intressant och vid entrén finns den gamla fattigstocken där man förr lade den minst värda pengen man hade med sig och så önskade man sig något. Det var viktigt att det var den minst värda pengen, annars gick inte önskningen i uppfyllelse.
Efter kapellet ser vi skyltarna mot Boggberget och en avstickare upp till toppen belönas med en festplats och milsvid utsikt bland annat hela vägen bort mot Sälenfjällen.
Leden följer nu en grusväg och vi får en lång behaglig utförslöpa i ett par kilometrar. När vi korsar den lilla vägen kan vi göra en avstickare på knappt tvåhundra meter. På andra sidan länsvägen ligger Bolsågen som är väl värd ett besök. Den vattendrivna sågen byggdes i ån Vasslen gemensamt av 24 gårdar, troligen runt år 1894. Vattenföringen gjorde att den endast kunde användas några veckor på våren men då användes den i gengäld dygnet runt. Sågen var i drift fram till 1950-talet och renoverades 2006.
Slogboden vid Vasslan
Vi går tillbaka till leden igen som nu kommer ner i ett betydligt blötare område, Rutumyren. En liten uppförsbacke passeras innan det går utför ner mot Vasslan igen. Vintertid är det här en ökänd utförslöpa för många åkare och fallen är många. Här går leden under Vasaloppsvägen och strax efter kan vi ta en paus vid slogboden på höger sida.
Stigen nära Axikojan
Axikojan
Grusvägen delar sig och vi håller höger och får en mjuk stigning i den nedre sluttningen av Lillåsen. Ett antal bäckar passeras i ungefär två kilometer tills en stig viker av åt vänster. Den vindlar sig nu fram och efter en stund börjar det gå utför ganska brant tills vi plötsligt kommer in på oasen vid Axiån. Kojan ligger vackert bredvid ån som har en laxtrappa och en gammal restaurerad kvarn. En fantastisk plats där gamla kvarnstenar utgör bord och sittplatser.
Axikojan – Prästskogskojan
| Avstånd | 11 km |
| Höjdskillnad | + 60, - 80 |
| Svårighetsgrad | Lätt |
| Lämplig för barn | Ja |
Det känns lite vemodigt att behöva gå vidare härifrån och vi stöter strax på Vasaloppsspåret igen. I sluttningen med fin utsikt över Oxbergssjön kommer vi till den gamla fäboden Björnarvet med sina fina hus. Vi går genom fäboden och genom vacker skog nära Oxbergssjön. Så viker leden av uppför och vi får ett tungt parti i de så kallade Lundbäcksbackarna. Namnet myntades efter Sven-Åke Lundbäcks segerryck i 1981 års Vasalopp.
Vid backens krön ligger en slogbod med en fantastisk utsikt över Oxbergssjön. Vasaloppsspåret fortsätter därefter uppför medan vi går ner till vägen och följer den genom hela Oxberg. Affären är tyvärr stängd sedan rätt många år tillbaka. Det säregna kapellet ligger precis vid vägen och är öppet för besök sommartid. Kapellet byggdes runt 1720 som ett bönehus men blev kapell först runt början av 1800-talet. Predikstolen är från 1639 och har tidigare tillhört Mora kyrka. Hit till Oxberg kom den 1757.
I utkanten av byn viker leden av åt höger och vi får en lång och lite enformig raksträcka. Här kan det ofta vara ganska blött och strax före byn Gopshus hittar vi Gopalåns slogbod på vänster sida. Vandringen genom Gopshus är trevlig där vi går längs foten av Gopsberget med sina skidbackar. Carl von Linné var här redan 1734 och gick upp till toppen och fascinerades av den rika faunan. Den s.k Linnéstigen leder upp till toppen, en trevlig utflykt.
Prästskogskojan
Leden går nu ett hundratal meter ovanför vägen och järnvägen där hyggen gör att vi har fina vyer över Spjutmosjön. När vi passerar kraftledningen återstår det knappa 500 meter fram till etappmålet Prästskogskojan som ligger trivsamt på en liten höjd med bäcken från Rudlokarna alldeles i närheten där vi kan hämta vatten som dock måste kokas.
Prästskogskojan – Mora
| Avstånd | 20 km |
| Höjdskillnad | + 50, - 40 |
| Svårighetsgrad | Lätt |
| Lämplig för barn | Ja |
Den sista etappen mot Mora inleds med vandring uppför de två kilometerna fram till den gamla fäboden Hökberg. Här går det att få tag på vatten vid Vasaloppskontrollen. Strax efter kontrollen finns det två alternativa leder bort till nästa by Läde. Den enkla följer Vasaloppsspåret och går parallellt med järnvägen och bilvägen nedanför Hökbergets sluttning. Den svårare men mer intressanta går kraftigt uppför Hökberget och över topplatån. Utsikten från toppen är värd allt slit uppför. Utförslöpan ner till Läde är också brant men ändå ganska lättgången.
Väl nere vid byn Läde träffar vi på Vasaloppsspåret igen, och strax efter det en slogbod där en rast passar bra. Hundra meter längre fram finns det en vattenkran på det stora röda huset på vänster hand. Leden fortsätter och är mycket lättgången eftersom den till stora delar består av grusvägar. Fram till Krångåsens by är det i stort sett flackt men efter byn får vi ett litet motlut genom granskogen som snabbt klaras av.
Eldris är den sista fäboden och den sista Vasaloppskontrollen. Eldriskojan ligger precis bredvid spåret men det är nog ganska få som övernattar här. Vandringen fortsätter i skogen genom ett småkuperat område. Istiden danade naturen här med stora hedliknande sandfält som ger en lätt vandring mellan Hemulån och järnvägen fram till Hemus. Hemulån korsas på en bred bro söder om skidstadion och Unihoc Arena (toalett och vatten) och vi kommer nu in i utkanten av Mora.
Vasaloppsmålet i Mora
Leden snirklar sig i kanten av Hemulån, under Oxbergsvägen och fram i kanten av Prästholmens idrottsplats. Nu känns det som att vi borde vara framme men vi måste först ta oss igenom Moraparkens camping och så svänga ner förbi Zorngården över två broar. Plötsligt kommer vi fram till Vasagatan och svänger vänster och nu känner vi igen oss. Vi passerar kyrkan, klockstapeln och rondellen för Älvdalsvägen och har bara de sista kliven fram till målportalen. Framme!
Ett besök på Vasaloppets hus rekommenderas, det finns mycket att se. En uppfräschning efter vandringen behövs nog och då kan en sväng till badhuset (som vi passerade på vägen hit) vara en bra belöning. Det finns även ett flertal bra restauranger nära målet i Mora.
Skrivet av Stefan 2024-12-30